Idag har jag tränat. Det gick sådär, men äsch. Efter det fikade jag med dessa två otroligt fina vänner. Saknar dem varenda dag! Jag åt god Brie och salami smörgås, och drack sisådär tre koppar (tror min favoritkopp är en vas egentligen, men den är bra ändå) kaffe. Precis som vi brukade göra på skoltiden. Usch vad jag saknar att fika varenda dag, plugga till prov på ett café en hel eftermiddag, dricka massor med kaffe och prataprataprata. Fantastiska tjejer, mina klassvänner.
Igår bäddade jag rent med mina finaste sängkläder, som mamma sydde till mig i julklapp. De är helt underbara, både vackra och det absolut skönaste jag sovit i. När jag vaknde i morse kunde jag knappt förmå mig att gå upp, och längtade till när jag skulle få krypa ner under täcket igen. Tänka sig.
Byxor från barnavdelningen - åhhej vad billigt och skönt. Strumpor för tio kronor styck. Samt Björn Borg underkläder för halva priset. Fyndat i lördags!
Sometimes the smallest of things can make your day a lot better.
Idag tog jag en snabbtripp till Stockholm, och gud vad jag älskar att åka buss helt ensam, lyssna på Morgonpasset i P3, blunda och slumra till. Konstigt egentligen, men alldeles sant.
Mina dagar går fortfarande åt till jobb. Det är lite samma varenda dag, men jag trivs nog så bra som det går att trivas. Däremot längtar jag bort något så fruktansvärt mycket. Det finns tusen saker jag vill göra precis just nu. Mest resa. Jag vill åka till New York en månad, hyra en lägenhet med en näve vänner och inte ha någonting planerat. Ungefär. Bara för att jag är oförmögen till att vara spontan här hemma i vardagen, jag planerar allt. Vilket är bra såklart, men oftast bara jobbigt. Allt blir så fel om det jag planerat inte stämmer, eller om jag blir tvungen att ändra i planeringen. Det gillar jag inte alls. Då blir det felfelfel.
Jag vill samla ihop mina finaste, galet saknade klassvänner och åka och hälsa på dem som hunnit flytta härifrån. Canada och Berlin närmare bestämt. Det vore fint. För jag saknar dem varenda dag!
Jag vill åka till Thailand också, eller nåt liknande. För att upptäcka, bli fascinerad, och för att sola och bada. Däremot åker vi till London om två månader, med hela stora familjen. Det ska bli himlans fantastiskt. Jag har till och med läst att mars är Londons torraste månad, otippat.
Något mer jag vill göra är att plugga. Jag vill skriva skolarbeten, få bra betyg, ha en klass, gå och fika jämt och ständigt, känna att jag gör något vettigt. Det enda är att jag inte har en blekaste aning om vad jag vill plugga. Jag vet inte vad jag tycker är kul och spännande, vad jag skulle kunna tänkas vilja hålla på med i framtiden. Dessutom känns allt lite för svårt och krångligt, som att man måste vara bäst från första början. Lite så.
Någongång ska jag hur som helst ta tag i allt det här. Hitta vänner att resa med, boka flygbiljetter, kolla upp universitet, kurser, högskolor m.m. Ja, så ska det bli!
Igår var jag, Felicia och Hanna och såg Victor Rydnergs uppsättning av Rent. De gjorde en strålande insats och hela föreställningen var mest bara mäktig. Rakt igenom. Sanslöst bra!
Ikväll fick vi äntligen se våran Pimpim i tv. Trots att vi alla redan visste att han gått vidare, skrek vi utan dess like när han först dök upp i tv-rutan. Såsåså himla bra det var! DU ÄR GRYM JIMMY!
Förutom jobb (där ett barn idag frågade om man kunde åka båt till Thailand. Jag sa att jo, det går nog att åka båt, men tar tar väääldigt lång tid. Men hon blev glad och sa att nu skulle hon hem och tala om för sin mamma att hon minsann ville åka båt till Thailand. Hon var nämligen flygrädd sa hon), har det här varit min dag. Jag har lagat god mat (frästa grönsaker, kycklig och tortilla, mumma!), gosat lite med Assar som är arg på mig för att jag inte ger honom god mat, och kollat på Grey's. Till nästa vecka planerar jag att börja mitt sociala liv, där min vänkrets består av vilka som helst utom diverse karaktärer i tv-serier. Men just nu är det här precis vad jag vill.
Igår var jag på inspelningen av The Voice. Det var faktiskt ganska så underbart, fast långlång väntan och lite väl mycket nervositet.
Vi började med finmiddag på Friday's med hela sällskapet, vi var nämligen femton stycken som var där för att hejja, tjoa och hålla tummarna för våran stjärna. Sedan bar det av mot Kvarnholm och studion. Mäktigt var det och jag har stirrat ögonen ur mig på både Ola Salo och Carina Berg. Vilka människor! Jag och Evelina hängde nämligen backstage (var häftigt, men mycket väntan och tråkig matsalskänsla. Vi fick se hela sändningen på tv, fast så gott som utan ljud vilket ju såklart var lite trist. Det var nämligen filminspelning i rummet intill) och fick därför stå i "anhörighetsrummet" och bli filmade under hela framträdandet. Innan var tankarna ungefär Amanda, se inte allt för mongo ut nu! Men så fort jag kommit in i rummet försvann allt sånt och det är svårt att beskriva hur nervös jag blev. Jag var så illamående av nervositeten att jag inte visste om jag skulle klara av att stanna kvar. Jag hade ont i magen och stirrade stint på tv-skärmen. Men det var häftigt, riktigt häftigt!
There is a reason I said I would be happy alone. It was not because I thought I would be happy alone. It was because I thought if I loved someone and then it fell apart, I might not make it.
Jag skulle kunna hålla på i en evighet, lägga in hundratals av dessa klipp. Det finns alldeles för många som är bättre än vad man kan föreställa sig. Här är i alla fall tre enastående koreografier. Battlefield har länge varit en av mina absoluta favoriter! Dels för låtens skull, med absolut mest för stegen vid 1.11 när dem bara går, så enkelt, men så sanslöst snyggt. Även hoppet på 1.17, Aaaah! To love you more är helt enkelt fulländad. Såså himla fin! och Total eclipse of the heart, 1.17, JAG DÖR!
Under denna vecka av tvutusentolv har jag: besökt Stockholm tillsammans med familjen. Vi gick på NK, lunchade på Friday's och gjorde fynd på mellandagsrean.
Jag har firat en vän som fyllde år för ganska så längsen, men som vi inte lyckats fira förrän nu. Vi åt tacos, spelade spel och skvallrade.
Jag har varit förväntansfull och maniskt kollat på The voice i utkik efter Jimmy, men det ser inte bättre ut än att vi blir tvugna att vänta en vecka till, minst. Dock har jag verkligen blivit förtjust i Ola Salo.
Jag har spelat spel, massor.
Men framför allt har jag raderat sisådär väldigt många blogginlägg. Det känns bra. Det fanns så mycket jag inte ville ha kvar, som jag inte ville veta av. En del har jag sparat, för att det är kul att titta tillbaka. Att komma ihåg. Ibland.Dock kommer fler att bli raderade, bortprioriterade.
Mamma inför tolvslaget, glad med sitt tomtebloss i handen.
Kusin Elin med tomtebloss och bubbel.
Evelina.
Fyrverkerier. Fintfintfint. Tyvärr fotade jag alldeles för mycket istället för att titta och beundras, särskilt eftersom dem flesta bilderna bara blev skit.
Evelina och Jimmy.
När vi kollat klart på alla fyrverkerier, skålat med bubbel, kramats och frusit om fingrarna gick vi in och spelade Absolut överens lite mer (verkligen ett helt fantastiskt roligt spel) och åt ost tills ögonen inte orkade vara öppna mer. Då gick vi tills sängs allihopa.
Mamma och pappa hade gjort sanslöst god mat. Hummer, oxfilé, hasselbackspotatis, rödvinssås och grönpepparsås. och Elin hade med sig fruktsallad med limeröra. Mumma. Efter middagen hade vi paketlek. Sanslöst kul! Sedan kom tolvslaget med raketer och annat kul. Men det kommer det bilder på i ett annat inlägg, för nu tycker jag att det räcker. Jag hade hur som helst en underbar och alldeles lagom nyårsafton.
