Till min stora förvåning, och glädje, är det bara allt bra jag minns. Alla svåra stunder, all nervositet, alla gånger det kännts så tugnt, alla gånger jag bara velat dö, all kritik, alla gånger vi brytit mitt i, alla gånger jag suckat, all prestationsångest, alla gånger jag känt mig dålig, alla gånger jag sagt fel,allt det jobbiga är som bortblåst. Nu är det bara de fina minnena jag minns. Att vi faktist klarat oss igenom allt är helt fantastiskt. Det trodde jag aldrig när vi stod där för bara några veckor sen. Då alla var opeppade, ovilligs, trötta, arga, osams. Men nu har vi gjort det här tillsammans och det känns kanon!
Det känns faktist lite sorgligt, att allt är slut nu. Tillbaka till vardagen