Jag måste sluta tänka. Hindra mina tankar. Annars blir jag galen. Får inte fundera över det. Vill inte veta svaret. Kommer aldrig veta. Ska sluta göra mig till. Icke passande tankar. Icke passande nervositet. Jag är rädd för att gå tillbaka till det som varit. Rädd för hösten, och mörkret. Jag vill ha ljus. Det som var sommaren. Sommaren är bra. Otvivelaktigt bra. Jag vill leva kvar här förevigt.

Två väldgt fina kusiner kom och hälsade på här om dagen. Vi pratade och spelade spel ändå in på natten. Vi försökte kolla lite på Poccahontas också men vi kom överrens om att stänga av efter 15 minuter då vi alla ändå nästan sov.
Dagen efter spelade vi mer spel (det är lite det vi gör, vi alla kusiner) och hoppade studsmatta tills vi vart så varma att vi blev tvugna att bada lite i poolen.  Båda mina kusiner är grymma på alla sätt och vis och lärde sig både flickis och salto på studsmattan utan större svårigheter. Jag må nog ändå ha en underbar släkt!