Igår var den, utan tvekan, värsta dagen i mitt liv. Början av dagen var kanske inte så speciell. Jag kände mig fortfarande lite krasslig och jag hade hostat hela natten. Men fram mot dagen började jag må bättre och halv tre åkte jag in med bussen till norrtälje för att ha min akrobatikgrupp. Så jag kommer dit och allt börjar bra. Men sen ska jag göra bakåtbryggor som sista varv med dom. Så jag säger åt dom att göra en brygga när jag passar och sen så försöker dom gå ner i brygga själv och sparka över. och jämt när dom ska försöka gå ner i brygga själva brukar vi lägga dit en mjuk madrass men det tänkte ju inte jag på. men det gick bra i början och Julia var så nära att klara det.  Men så ska vi göra sista gången och så ska hon visa för Eva tror jag. Men så blir det väldigt fel och det smäller till och när jag tittar dit så är armen helt krokig. Den har alltså gått av och sitter inte alls där den ska. . Så det var alltså armen som small när den gick av, fy sjutton avd hemskt det var. Så Eva rusar och hämtar sin mobil och säger åt mig att samla ihop hennes saker för hon måste till akuten. Så jag irrar omkring och försöker hitta hennes jacka och skor, men jag hade ingen aning om vad hon hade på sig och ingen annan heller. men jag hittar det tillslut och ger det till henne. Eva står fortfarande och pratar i telefon och försöker samtidigt lugna Julia, vars arm är helt av. Förstå vilken smärta. Men jag tänker att jag måste ju gå in till dom andra. så jag går in och stänger dörren. jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Skulle jag sätta mig ner och prata med dom,vad sjutton skulle jag säga då?! jag är ju sämst i världen på att prata. Så jag tänker att vi kör väl på med lite strömvarv så dom får nåt annat att tänka på.  jag mådde så illa och trode att jag skulle svimma och mina händer och ben bara skakade. Helst av allt hade jag velat låsa in mig på toaletten och lägga mig ner och gråta för det var så jäkla hemskt. Men det kunde jag ju inte göra. så jag mosar mina händer för att dom andra inte ska se att dom skakar och så kör vi på med strömvarv i vad som känns en evighet. Sen kommer Eva tillslut tillbaka och vi sätter oss ner och pratar en stund. ambulansen kom och hämtade Julia och hennes föräldrar hade också kommit. Jag tyckte alla barnen verkade rätt lugna, jag var absolut mest skakig av alla. och illa mådde jag också.
Men sen var träningen slut och jag satte mig i köket och åt en halv banan och tänkte inte så mycket mer på det.

Tjugo över sex kom mamma och hämtar mig och Eve för Eves klass skulle ha slutkonsert som vi skulle gå på. och då berättar jag för både mamma och Eve och det hugger till inom mig så fort jag tänker på det och jag var fortfarande helt skakig. Men under första delen av konserten gick det bra. Sen var det fika paus och då vart mamma tvungen attt gå för hon skulle och dansa, så jag vart lämnad ensam. Så jag sitter en till timme och kollar på deras konsert och då känner jag hur det bara spänner i vänster sida av magen och sen går upp i bröstkorgen och det går aldrig över. så jag sitter där och tror att jag ska dö. sen börjar det kännas som att nån hugger mig med en kniv i bröstet varje gång jag andas ut och så domnade mina fingertoppar bort. jag trode verkligen att jag skulle dö och jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Men tillslut slutar konserten och jag och Eve nästan springer ner till skeppet för där var mamma och jag ville bara åka hem. Det är ett mysteriu hur jag lyckades ta mig ändå från roslagsskolan till skeppet för då hade jag verkligen dö ont. Men sen på skeppet sätter jag mig ner och kan knappt andas för att det gör så ont. Tillslut kommer mamma och hon hämtar Eva som känner lite på magen och frågar hur det känns och hon  tycker att vi ska åka till akuten. och jag som bara ville komma hem.
Väl på akuten får jag i alla fall lägga mig ner och det onda i bröstet går över. Men jag mådde fortfarande jätte illa. Sen tog doml ite prover för att kolla mina värden och allt såg bra ut. det tog såklar en evighet innan jag fick träffa läkaren men dom kom i alla fall fram till att  jag bara var chockad från händelsen med julia och allt det, att det vart nåt trauma och att det var så min kropp reagerade. Och så hade jag ätit och druckit dåligt och hostat hela natten. Så det var inte så konstigt att jag mådde som jag gjorde.

Nu mår jag i alla fall bättre, fast jag har legat och hostat hela natten så jag har fortfarande lite ont i bröstkorgen, men inte alls lika ont som igår. och varje gång jag tänker på vad som hände och på Julia så hugger det till. för jag känner mig så skyldig. Jag vet ju att det inte är mitt fel men det känns ändå så. Det var ju jag som sa åt dom att försöka själva. och det där hemska ljudet och armen som var helt krokig. det måste ha gjort så fruktansvärt ont.
 Det var absolut den hemskaste dagen i mitt liv!!!

Jag vill gärna tro er, men det är helt omöjligt att jag skulle vara bäst. jag är visserligen riktigt stolt att jag vågade mig dit och det gick bättre än jag trodde. Men det gick absolut inte så bra så att jag skulle vara bäst av alla. Aldrig
men jag vart glad ändå....

Idag är det vår och solen skiner, det är ju nåt av det bästa som finns. Om jag tänker efter så finns det massvis med saker som är det bästa som finns. Jag skulle aldrig kunna välja det absolut bästa eftersom det finns så mycket som bra

Det bästa som finns är:
den första tussilagon man ser och man vet att våren är här
att bli brun
alla underbara vänner som man inte skulle klara sig utan
att grilla en härlig sommarkväll
Dansen och gymnastiken eftersom det är mitt liv
att vara älskad
familjen
att få en komplimang av någon som verkligen menar det
att vakna upp på morgonen och känna sig pigg
sommar och sol
att klara av något man inte trodde att man kunde
dansshowerna
att skratta och bara glömma allt jobbigt
Mevalin och Gymnastikkompaniet
att känna att man duger och är uppskattad
musik
att vara nöjd
när man äntligen vågar
att gå och fika med sin allra bästa vänner
choklad, även fast jag inte får äta godis så är choklad verkligen gott och det jag faktist brukar bli riktigt sugen på när det gäller godis
att ligga och sola på klipporna
att få ett léende av någon oväntad
när man har gjort sig fin och verkligen känner sig snygg
att åka utomlands och bara ta det lugnt o riktigt njuta
danslägret
att bada i havet
att göra någon glad


Min lista över det värsta som finns kan också bli väldigt lång. Finns så mycket som man absolut skulle klara sig utan

Det värsta som finns är:
Ormar
att se sin vän vara ledsen och veta att man inte kan hjälpa
att känna sig otillräcklig
när det går dåligt och man känner sig helt misslyckad
att behöva ljuga
när man inte kan vara sig själv
att vara rädd
när man känner att alla hatar en och allt känns helt värdelöst
att vara avundsjuk
flugor/myggor i rummet när man ska sova
att se någon vara olycklig
när man försöker 100 gånger och det ändå inte går
att vara feg
slask
att känna sig ful
att få en sån där hemsk blick som säger mer än tusen ord
att gråta offentligt
att frysa
självmord
att prata med en gråtande kompis i telefon
cigaretter
att höra någon bråka
att skämmas