Andas utan lungor

Men tänk om det aldrig blev bättre? Om det blödande såret aldrig läkte? Om skadorna var permanenta, oåterkalleliga?
Jag höll ett fast grepp om mig själv. Som om han aldrig existerat, tänkte jag förtvivlat. Vilket korkat och omöjligt löfte! Han kunde stjäla mina foton och ta tillbaka sina gåvor, men han kunde inte göra så att allt blev som innan vi träffades. De fysiska bevisen var det minst betydelsefulla. Jag var annorluna - mitt inre hade förändrats, nästan till oigenkännlighet.
Som om han aldrig existerat? Det var vansinnigt. Det var ett löfte han aldrig skulle kunna hålla, ett löfte han bröt i samma sekund som han gav det.
Jag böjde mig fram, pressade ansiktet mot ratten och försökte andas utan lungor
.

När jag hör din röst..


Kommentarer
Postat av: Emma

sv. ja det är hemskt!



nej absolut inte, dom tycker bara att det är kul också, och vi är bara med på flyver och frivolt, och det gör att dom andra som kan det kan köra det, eftersom att det inte finns tillräckligt med andra som kan det :) men om vi har ett fullt lag som kan varven så kör ju naturligtvis inte jag och amanda :)

2009-10-30 @ 20:36:45
URL: http://nollinspiration.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0